Vänskap+, mingel, öppna förhållanden och polygami - vad är det med moderna relationsmodeller?

Om man får tro mormor och morfar var relationer förr ganska enkla: man träffades, gifte sig, fick barn och var tillsammans för livet. För många var det drömmen om sann kärlek - för andra är det inte riktigt rätt väg att gå. Eller snarare: inte ännu. Det verkar som om vi har allt svårare att verkligen engagera oss. Hur kan det annars komma sig att det känns som om det överallt där vi går bara finns icke-relationer? Något bindande? Det är bättre att inte göra det i början. Då har vi hellre en vänskap+, ett situationsbundet förhållande eller så är vi bara minglar. Vi kan också gå ett steg längre och ha ett öppet förhållande eller ett polyamoröst partnerskap. På så sätt har vi något fast att känna oss nöjda med, men vi behöver inte ge upp vår frihet helt och hållet. Det låter jättebra! Eller gör den det?

I vilket fall som helst finns det många möjligheter att inte längre vara hundraprocentigt engagerad i sin drömpartner. Men är det bra eller dåligt? Eller ingen av dem? Vi har tittat närmare på det:

Innehåll:

• Ju större urvalet är, desto svårare är beslutet.
• Är vi verkligen själviska när vi vill ha mer?
• Från vänskap+ till polyamori - de vanligaste begreppen.
• Med risker och biverkningar - men samtidigt med möjlighet till mer ärlighet.

Det är inte konstigt att det blir allt svårare för oss att bestämma oss för en permanent partner. Trots allt erbjuder dejtingappar som Tinder oss ett enormt urval av potentiella älskare, och allt som krävs för att ta det första steget är en snabb svepning på smartphoneskärmen. Hur kan du binda dig när nästa lovande datum kan vara runt hörnet i nästa ögonblick? Och det har faktiskt bevisats psykologiskt: Om vi har för många valmöjligheter blir vi ofta snabbare frustrerade och mindre nöjda med vårt slutliga beslut - vi har ju en känsla av att vi går miste om många andra saker. Därför är det bättre att inte överdriva sökandet i appar och dejtingportaler, utan att hålla urvalet överskådligt. Och det är också bättre att inte alltid tänka på vem du annars skulle kunna ha. När allt kommer omkring är frågan på en dejt om vår motpart är rätt för oss i det ögonblicket och om det kan utvecklas till något mer. Allt annat kommer då att bli tydligt. Oavsett hur de andra dejtingalternativen ser ut.

Med trenden mot tillfälliga relationer är det lätt att få uppfattningen att dagens generationer är själviska, oansvariga och helt enkelt inte kapabla till ett riktigt engagemang. Det är bäst att ha så roligt som möjligt utan att betala räkningen. Ett långsiktigt partnerskap innebär trots allt inte bara solsken och rosor. Och ju mer vi blir känslomässigt involverade i den andra personen, desto större är risken för att bli skadad. Detta kan naturligtvis lätt undvikas med denna förföriska icke-bindning. Men är det verkligen så lätt att förklara? Finns vänskap+ och alla andra former av vänskap idag bara för att vi har blivit mer själviska?

Låt oss börja på andra sidan: Ett livslångt äktenskap fullt av kärlek låter romantiskt och underbart, men det motsvarar inte verkligheten överallt. Hur många par har varit tillsammans i årtionden men är egentligen inte så lyckliga med varandra? Hur ofta händer det inte att en eller till och med båda partnerna lägger sina liv på is och avstår från ett fulländat kärleksliv för att de inte vill äventyra den befintliga familjekonstruktionen? Eller som är rädda för den sociala press eller de ekonomiska svårigheter som ofta är förknippade med en separation? Och hur ofta bryter inte ett äktenskap upp någon gång och rosornas krig som bryter ut skördar sina offer? Vi har alla, och särskilt skilsmässobarn, goda skäl att vara försiktiga, eftersom vi också känner till den smärta som är förknippad med olyckliga partnerskap. Egoism kan därför vara en (delvis) orsak till alternativa relationsmodeller, men det är inte alls den enda. Vårt allt öppnare samhälle ger oss helt enkelt fler möjligheter att hitta rätt väg för oss. Därför är vi å ena sidan mer försiktiga i vårt sökande efter kärlek och å andra sidan kanske mer villiga att pröva något nytt. I slutändan är det viktigt att hitta det som verkligen gör oss lyckliga.

Men vad är egentligen dessa möjligheter? I princip finns det tre olika typer av relationer utöver det klassiska partnerskapet:

Oförbindlig samvaro - Situationsförhållande, Vänskap+, Mingles.

Vad du kallar det är upp till dig - i vilket fall som helst gör du inga djupare åtaganden. Ni kommer bra överens och träffas regelbundet för att ha sex eller bara för att umgås eller göra fritidsaktiviteter. Så i princip är det perfekt för att inte känna sig ensam. Kanske utvecklas till och med en relation med tiden. Å andra sidan finns det en risk att bara en person blir förälskad och att det uppstår en liten kris.

Öppet förhållande/öppet äktenskap

Här känner sig båda parter lika starkt sammanbundna som i ett klassiskt förhållande, men ger varandra rätten att ha sex med andra. Det viktiga här är att kärleken är reserverad enbart för partnern. Långsiktiga affärer är också tänkbara, men djupare känslor undviks vanligtvis. Den stabila partnern kommer alltid först.

Ofta uppfattas öppnandet som en sexuell berikning eller som en möjlighet att leva ut sexuella preferenser som partnern inte kan eller vill uppfylla. Å andra sidan finns det en risk för att svartsjuka äventyrar kärleken - därför är det klokt med stort förtroende och tydliga regler.

Polyamory

I motsats till det öppna förhållandet är känslor för andra partners uttryckligen en del av förhållandet i den polyamorösa relationsmodellen. Man kan älska flera personer samtidigt och har i princip flera relationer parallellt. En form av partnerskap som kan vara mycket mer komplex och ibland mer utmanande än det klassiska förhållandet. Därför är den endast lämplig för personer som verkligen känner för den och som kan hantera den på lång sikt. Annars är svartsjukedramer bara en tidsfråga.

Dessa moderna relationsmodeller är på intet sätt nonsens eller ett uttryck för ren egoism, även om de tyvärr ibland används på ett missvisande sätt som en ursäkt för att ge sig själv tillåtelse att vara otrogen. Om man å andra sidan inser att även monogama förhållanden har sina mörka sidor och hur ofta partnerna är otrogna mot varandra - oavsett anledning - kan ett oengagerat eller öppet partnerskap innebära en chans till mer ärlighet. Genom att spela med öppna kort och/eller att utöva sexuell lust någon annanstans med ömsesidigt samtycke, upprätthålls förtroendet alltid. Och för många är detta det viktigaste ankaret i ett förhållande.

I slutändan är det alltid ditt eget beslut som räknas - och ingen har rätt att bedöma det utifrån. Det enda viktiga är att parterna verkligen är överens om vilken typ av relation de har till varandra. För om åsikterna glider isär här är katastrofen förprogrammerad. Därför är det första steget alltid en öppen diskussion. Oavsett om ni precis har träffats eller om ni funderar på att förändra förhållandet.

Dessutom gäller samma sak som för valet av partner: Oavsett vilken relationsmodell vi väljer är vi inte bundna till den för alltid. Kanske fungerar det permanent, men vid någon tidpunkt kanske det känns rätt att övergå till ett klassiskt partnerskap/äktenskap. Så länge vi behandlar varandra rättvist har vi alla möjligheter.